(1684?C1721). French painter of Flemish descent, b. Valenciennes. Until 1704 poverty forced him to work in the shops of mediocre artists, where he produced genre and devotional subjects. In 1704?C8 he studied in the studio of Claude Gillot, an adept painter of scenes of theatrical life, which later became the subject of some of Watteau's finest paintings, such as Love in the Italian Theatre and Love in the French Theatre (both: Berlin). In 1708?C9 Watteau worked with the decorator Claude Audran. Watteau attracted the attention of eminent patrons in his last years, including the comte de Caylus, his biographer, and in 1717 he was made a full member of the Acad??mie royale. The Embarkation for Cythera (1717; Louvre) is characteristic of his art; it is a delicate, courtly fantasy, represented in warm and shimmering pastel tones that place him among the great colorists of all time. A lyric, Giorgionesque quality pervades his airy, gay, and sensuous scenes, which have a poignancy that none of his followers attained. Out of the most fleeting aspects of life he created an enduring and individual art. His exquisite paintings influenced fashion and garden design in the 18th cent. Other outstanding works include Gilles (Louvre), Perspective (Mus. of Fine Arts, Boston), Mezzetin (Metropolitan Mus.), and Gersaint's Shop Sign (1719; Berlin).   Related Paintings of WATTEAU, Antoine :. | Gathering in the Park | Ftes Vnitiennes | The French Theater | The Fortune Tellers | A Love Festival |
Related Artists:
Francois-Rene Moreaux
painted Announcement of Independence in 1844
Francois Balthazar Solvyns
1760-1824
margareta capsia gavelin
Margareta Capsia, född 1682 i Sverige, död 20 juni 1759 i Åbo, var en svensk-finländsk konstnär, den första kvinnliga konstnären i Finland och en av de första i Skandinavien. Hon var kyrkomålare och målade altartavlor, men utförde även personporträtt. Capsias föräldrar Gottfried Capsia och Anna Schultz hade kommit till Sverige från Holland. Hon gifte sig i Stockholm 1719 med prästen Jacob Gavelin och flyttade till Vasa 1721, där hon gjorde sig känd som altarmålare i Österbotten. 1730 flyttade paret till Åbo, där hon blev känd i hela landet som konstnär. Hon målade altatavlorna i en rad kyrkor, bla målade hon 1739 Säkylä kyrkas altartavla, och i den gamla kyrkan i Paltamo, den så kallade bildkyrkan, finns bland annat en altartavla från 1727 som föreställer nattvarden. Hennes altartavlor beskrivs som individualistiska och naivt ärliga bibelillustrationer, och hon ansågs som landets då främsta altarkonstnärer tillsammans med Mikael Toppelius. Hon var en av de få kvinnliga konstnärerna kända i Skandinavien före 1800-talet, tillsammans med Ulrika Pasch i Sverige och Johanne Marie Fosie i Danmark. I Finland var även Helena Arnell känd under samma tid.